Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
säglig befrielse, då hon åter trädde ut och insöp det
första andedraget af höstkvällens kyliga luft.
Som hon nu gick der, voro hennes tankar långt
horta. Hon hade drömt sig åter till den gångna som-
maren, då hon i sällskap med sin far uppehållit sig vid
en af Tysklands förnämsta badorter. Hon hade gått om-
kring i denna medelpunkt för europeisk lyx och känt
sig så underligt främmande för allt. Hon var så elän-
dig, så sjuk och så svag. Bleksoten och nerv-värken
togo ifrån henne all den kraft hon egde — de hade re-
dan gjort henne så trött, så gränslöst likgiltig för all-
ting. Hon tog sin medicin och drack det helsogif-
vande vattnet, men trodde icke på någon förbätt-
ring. Anda sedan hon var barn hade denna kropps-
liga svaghet varit öfver henne; hon kunde knappast er-
inra sig, att någonsin ha varit riktigt frisk; sjuklig-
heten hade svept hennes ungdom i sin gråa skymning,
och i denna skymning utan sol och färg hade lidandets
och smärtornas barn sett sitt lif draga förbi. Hon hade
redan hunnit göra sig helt förtrolig med den tanken:
att hon aldrig skulle få erfara, livad det vill säga att
lefva sund och stark, att hennes ungdom skulle stryka
fram genom evig skymning utan minsta lilla glimt af sol.
Hur annorlunda var icke allting nu! känslan deraf
fyllde henne med en outsäglig tacksamhet, samlade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
