Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
henne med en betydelse, som var mer än reli-
giös. Ty för henne betydde detta först och
främst: att föra barnen till Herran. Och hon
grät många hemliga tårar, som hon sade för sig
själf, af fruktan och bäfvan för sina barns själar.
Den oblandade modersglädjen hade hon egent-
ligen aldrig känt, ty hos henne var den så starkt
uppblandad med fruktan. Denna fruktan kom
däraf, att hon visste, att endast en väg var den
rätta. Och den, som icke gick denna väg, han
var förlorad. Därför grät hon öfver sina barn,
grät och bad, mången ensam stund, redan när
hon vaggade dem på sina knän och lyssnade
till deras djupa och barnalugna sömn. På sista
tiden hade hon varit mest ängslig för Ernst.
Hon räknade dagarna, innan han skulle komma
hem. Ty hvarför var han så kortfattad och så
knapphändig i meddelanden om sig själf? Kunde
han icke ana, hur hon längtade och längtade
efter att veta något om honom, hur hon bröt
hans bref med en feberaktig ifver, som om hon
varit en ung flicka och fått bref från sin käraste?
Kunde han icke ana detta? Och gälde icke
detta mer än lif och död ? Gälde det icke hans
själs eviga salighet?
Om alt detta vågade hon aldrig skrifva di-
rekt till sin son. Hon var så rädd att stöta
honom ifrån sig. Men dagligen pinade henne
dessa känslor, och isynnerhet kommo de öfver
henne, när hon var nedtyngd af något annat.
Ibland kunde hon känna det, som om alt, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
