Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<aSSjHB
— 104 —
gick därför fram och släppte ned gardinen samt
stälde ljuset på dess vanliga plats.
»Jag satt och såg ut,» sade han. »Ser du,
det är min gamla promenadplats här ute.»
Ernst smålog nästan blygt, rädd att den
andre icke skulle förstå honom, medan Gustaf
å sin sida drog en lättnadens suck och belåtet
tänkte för sig själf: »Jaså, det var en annan sak.»
Högt yttrade han i stället:
»Jag tänkte bara komma in och språka litet
en stund.»
Men hur det var, ville samtalet icke riktigt
komma i gång. Bröderna sutto där, som om de
varit främmande för hvarandra, och de kände
båda, att ett afstånd kommit emellan dem, som
icke var så lätt att öfverspringa.
När Gustaf efter en stund gick in till sig,
hade han en förnimmelse, som på en gång gladde
och förbryllade honom. Han hade altid tyckt,
att det fans något gemensamt, som vidlådde alla
prester, antingen de voro stora eller små, gamla
eller unga, feta eller magra, burgna kontrakts-
prostar eller halfsvultna pastorsadjunkter. Men
detta presterliga kunde han ännu icke iakttaga
hos brodern. Och han funderade nu med ett
ironiskt leende, som var honom eget, när han
gick för sig själf, öfver, huruvida detta prester-
liga, som han till sin glädje tyckte sig sakna
hos brodern, först skulle komma med åren och
i så fall, hur snart det skulle komma. Eller
kanske det var något sakramenterligt, som medde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
