Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 186 —
pet. Hvarför skulle de placera sig så idiotiskt,
herrarna i ett rum och damerna i ett och ung-
domen för sig? Hvarför har jag öfver hufvud
taget gått hit ? tänkte han. Och för hans fan-
tasi stod plötsligt det faktum, att han nästa sön-
dag skulle predika prof. Ämnet, predikans gång,
kyrkan full med folk, hela scenen stod plötsligt
lifslefvande för honom. Biskopen skulle sitta
där i sin bänk och betrakta honom med sin
myndiga min och sina kalla ögon och skjuta på
den svarta kalotten. Och alla skulle se på bi-
skopen och gissa sig till, hvad han tänkte, och
döma predikan därefter. Modern skulle sitta där
med hjärtat i halsgropen. Och Eva! För henne
skulle han uppträda och ljuga. Inte hade han
kallelse till detta, inte var det honom ett oaf-
visligt behof att förkunna guds ord för männi-
skorna. Det hela var en låghet af honom, en
skamlig, oförlåtlig låghet, som skulle kröka hans
själ i stoftet och smutsa honom under ett långt,
tomt och förfeladt lif. Hur hade alt detta gått
till? Det var andra, som hade ledt honom. Al-
drig hade han haft ett ord att säga själf. Men
det skall ta ett slut, tänkte han. Det skall bli
annorlunda. Ännu är steget icke taget, ännu
kan jag vända om, och jag skall göra det.
Han såg för sig, hur han kom in till fadern
och sade honom modigt och lugnt: »Jag kan
inte bli prest». Och han kände sig i fantasin
så lätt om hjärtat, som om det redan vore öfver,
och han vore en fri människa igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
