Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■— 229 ’—
såg på det myndiga ansigtet, fick han föreställ-
ningen om någon, som ägde makt att på en
gång fresta och befalla. Han kände, hur han
böjde sig under denna kalla blick. Men på
samma gång skulle han ha haft lust att säga
emot, att tala ut, att vittna högt och öppet, att
detta var falskt. Det brände i honom. Men
han teg, och inom honom vaknade på nytt den
gamla känslan af fiendtlig misstro.
Han svarade icke, utan böjde endast på huf-
vudet. Och biskopen tänkte för sig själf, att
här fans frö till en god arbetare i vingården.
Men hans sinne var stolt och behöfde brytas,
hans tankar voro oroliga och behöfde lugnas,
och därför skulle han bort någonstans, där han
kunde samla sig. Hälst på landet, där han kunde
få vara i ro.
Biskopen smålog och tog sin hatt.
»Jag ser, att kandidaten är trött, » sade han.
»Kandidaten ser klen ut. Hur är det med hälsan?»
»Jag har altid haft klent bröst,» sade Ernst.
De båda herrarna reste sig upp. Biskopen
log vänligt och klappade den unge mannen fa-
derligt på axeln.
»Vi få tänka på någon lugn plats ute på
landet. Det kan vara bra både för kroppen och
kanske för själen också,» tilläde han.
Ernst försökte framstamma en tacksägelse,
men orden fastnade på hans läppar. Biskopen
tog honom lugnt i hand och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
