Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 OLLES OCH SVANTES HUND.
Nu ska” jag först tala om, hur det gick till, när
Olle och Svante fick »Pudel».
Det gick så till, att Olle och Svante mycket
länge hade fått lof af pappa, att de skulle få en hund.
Och på våren tyckte pappa, att just när de ändå
skulle flytta till landet, kunde det vara skäl att hålla
det löftet. En vacker dag kom han också hem med
en dogg, och då sade han först, att de skulle ha
hunden en dag bara på prof.
»Hvarför?» sade Olle.
Ty han skulle alltid fråga om allting.
»För att se, om vi tycker om honom>, svarade
pappa.
»Ja, men det gör vi», sade Svante. »Vi tycker
om honom mu.»
Då skrattade pappa och sade, att »i morgon få
vi se, om hunden får stanna».
Det blef ett väsen på pojkarna hela eftermid-
dagen. De togo in hunden i barnkammaren och ville
leka med honom. Men det ville först inte doggen.
Ty han var inte så van vid vänlighet, och så hade
han aldrig förr lekt med några barn. Doggen var
uppfostrad i ett stort hus på Söder, där det bodde
mycket folk och många barn. Men hans gamla hus-
bonde hade inga barn. Så fort han sprang i trap-
porna, stod det alltid en pojke i en dörr, som han
höll på glänt, och stack med en käpp efter doggen
eller stampade åt honom för att retas. Därför hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
