- Project Runeberg -  Hur tankarna komma och gå. Intryck från Skansen /
11

(1893) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—" 11 —

som man minns, tar man plats på det
doftande granriset, hvilket täcker
träbänken framför brasan.

Och åter ljuder i fantasien den
melodiska sången:

Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.

Så mörkt och så stilla.
Och barndomsminnena träda fram.
Jag minns de glada slädfarterna genom
den mörka skogen, när jag satt väl
nedbäddad i slädan och mötte kolryssarna,
som skakande körde fram med muntra
bjällror öfver den
hvita snön och ruskade
den svartakolstybben
ned öfver vägarna.
Jag minns de sotiga
smederna, som i bara
skjortan stodo
framför den upphettade
härden, där malmen
glödgades, minns, hur
de kastade massor af
kol öfver elden, så att
lågan nästan syntes
drunkna i svart för
att sedan flamma upp
med så mycket
starkare glöd. Jag ser
dem rulla de stora
brinnande
malmklumparna fram till
smält-hammaren, som tungt
lyfter sig och ljudlöst
faller ned på den
hvitglödande massan,
hvilken stänker ett
regn af gnistor kring
i den stora smedjans

Lapparnes sommarkåta och njulla.

halfdunkel. Med stora nyfikna
barnaögon ser jag på allt detta, och jag
släpper en stund min fars hand, som håller
min, för att söka glittrande slaggbitar,
hvilka ligga strödda i det svarta kolet.

Ty hos oss alla väcka dessa
landsbygden solika byggnader och scener
minnen till lif, hvilka vi glömma om
hvardagarna. Och därför blir det helg
inom en, när man går omkring i den
underliga anläggningen på Skansen, till
hvilken modellerna äro hämtade från
vårt eget land, som gömmer våra egna
minnen. Det blir helg, och det blir hvila.

Men innan vi komma ut, stå vi vid
snögränsen. Lapparnes kåtor ligga
bredvid hvarandra, sommar och
vinterhyddan, den svarta spetsnosiga
vallhunden vädrar emot ,/J

den besökande, vänligt,
men som om han icke kän- M
de sig rätt
hemmastadd, och på

Vargnät.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 13 06:32:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ggskansen/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free