Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som försökte reda ut detta virrvarr, var och
blef alla narrars narr, och att han, Bäve, kunde
skatta sig lycklig, att han ändtligen tagit sitt parti
och satt välbehållen på det torra. Men som han
satt där, erinrade han sig plötsligt, hur patron
Andersson under samtalet hade kallat sig och honom,
Bäve, för »vi». Nu när han var ensam, stack det
honom, och han började tänka på, om han inte
skulle kunna bedja patronen upphöra med detta
uttryckssätt. Hans gamla djäfvul kom fram och
frestade honom, och i nattens tystnad spelade han
med sig själf en hel scen.
Han — Bäve — reste sig upp midt under
samtalet och kallade den mäktige Andersson för en
jobbare samt meddelade honom, att han icke tänkte
bocka sig för en jobbare hvarken nu eller framdeles.
Fortsättningen tänkte han sig icke, endast denna
lilla aptitliga scen. Och när han en lång stund
sysselsatt sin fantasi med det uppbyggliga intryck,
som denna obestridliga uppriktighet skulle gjort
på hans egna nerver, kände han sig nästan lika
nöjd och belåten, som om han utfört den i
verkligheten.
Till sist skrattade han åt sig själf, sina idéer,
känslor, dumheter och hela bundten, och han kände
sig så kry, som om ingenting i världen mera kunnat
skaffa honom hufvudbry eller ledsamheter.
Och med patron Andersson lefde den nya
doktorn städse i den allra bästa sämja. De hade till och
med blifvit bröder, och Bäve fann vänskapen på
det hela ganska naturlig. Den var dessutom
fördelaktig för båda parterna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
