Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sig, att ingen, ingen annan man fans i hela
världen än just han, då grät hon, som det barn
hon var, öfver att han ej kunde bli hennes första
kärlek, och hon erfor för första gången en
skrämmande känsla, att hvad som varit, aldrig kunde helt
utplånas ur hennes lif.
Men när arkitekten en vacker sommarkväll bad
henne bli hans hustru, då berättade hon, blek och
med skälfvande läppar, historien om sin kärlek till
Klas Hallén. I sin glada lycka log arkitekten högt
och sade något om, att han själf hade många
synder på sitt samvete. Och på samma gång smekte
han hennes hår, och en vemodig känsla fylde
honom, när han såg på detta oskyldiga barn, som
redan på sin väg mött den obarmhertiga döden.
Karin sänkte sina ögon, och som hon hade svårt för
att att svara, så teg hon. Men djupt i sitt hjärta,
midt under sin lycka, kände hon som en hemsk
aning, hvilken hon icke förstod. Men i denna aning
låg den sorgliga erfarenheten, som generationer
gjort före henne, att ingen kärlek räcker till för att
skydda mot missförstånd af den, man håller kär.
Hon var djupt sårad, ty hon visste, att hvad
hon då gått igenom, var något helt annat, än han
trodde. Men lyckan kom henne att glömma denna
misstämning, och under det första året försvann
hvarje grubbel för den allt uppslukande känsla af
sällhet, hvilken bar henne vid hvarje hennes steg
genom världen.
Då hände det en gång, att hennes man förde
in i deras hus en af sina vänner, hvilken Karin
aldrig sett förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
