Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ringde om och om igen. Och det slog
honom, att läkaren kanske afstängde sin telefon om
nätterna för att undvika onödiga förfrågningar.
Då grep honom ångesten att komma för sent.
Och hustruns död, hvilken nyss stått för hans
inbillning som en lösning på deras tysta, långa
inbördes krig, föreföll honom nu som den gräsligaste
bland lifvets fasor. Hans fantasi kunde icke
frammana något värre. Han gick genom gatorna den
långa vägen med en hast, som om han kämpat för
att få behålla lifvets lycka. Och i den upphetsning,
hvari han befann sig, skymtade för hans tanke som
en aning, att det i själfva verket var lifvets lycka,
om hvilken han denna natt kämpade med ödet. Det
föreföll honom, som om något, hvilket skymt hans
blick, denna natt skulle kunna aflägsnas — blott
han icke kom för sent. Det föreföll honom, som
om han kanske haft orätt, stirrat sig blind på en
olycka, hvars orsak han icke förstod, men hvars vidd
skrämde honom. Och med feberaktig snabbhet ilade
han fram öfver de mörka och tomma gatorna.
Det dröjde öfver en timme, innan Nils kom
tillbaka med doktorn. När de båda männen
inträdde i våningen, måste Nils göra våld på sig
för att icke skrika högt. Hans hustru låg utsträckt
på golfvet i hans arbetsrum. Hvarför hon vändt
tillbaka, kunde arkitekten aldrig fatta. Ställningen
var densamma som förut: händerna hopknäppta
öfver hvilostolen, hufvudet lutadt mot händerna.
Under linnet stucko de små bara fötterna fram,
och från hennes mun hördes långa, tunga
snarkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
