Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv, samt de fås rikedom som fortfarande växer,
ehuru de för länge sedan upphört att arbeta . . .
I den värkliga historien spela som bekant erövring,
underkastelse, rånmord (Raubmord), med ett ord
våldet den stora rollen. I den fridsamma politiska
ekonomin härskade allt ifrån början idyllen . . . I
realiteten äro den ursprungliga ackumulationens
metoder allt utom idylliska.“ (3:e uppl., I:737—38).
Och ändå går Marx icke längre tillbaka i tiden
än till den tidpunkt, då det feodala
“exploationssättet“ förvandlades i det kapitalistiska. Men även
det underbetalda arbetet, vilket skapar
kapitalistens överskott i form av hopad rikedom, av Marx
kallat mervärde, karaktäriseras av honom som
utsugning, rov och stöld, om icke alltid i ord så
likväl som resultat av “arbetsprocessen". Han
skriver: “Som kapitalist är kapitalisten endast
personifierat kapital. Hans själ är kapitalistsjälen. Men
kapitalet har en enda drivt, drivten att föröka sig,
att förvandla sig i reda pängar, att alstra mervärde,
att med sin konstanta del, produktionsmedlen,
absorbera största möjliga mängd av merarbete.
Kapitalet är dött arbete, som blott vampyrmässigt
får nytt liv genom absorbering av levande arbete
och som får allt mer liv ju mer det absorberar
levande arbete“. Men så kommer “plötsligen" en
dag, då “arbetarens stämma, som under
produktionsprocessens Sturm und Drang var förstummad,
låter höra sig“. Anklagande kapitalisten för
orättfärdigheten i sitt tillvägagående, utbrister arbetaren:
“användandet av min arbetskraft och dess
plundring (Beraubung) äro helt och hållet skilda saker.“
(s. 216—17). Arbetaren anklagar alltså genom Marx
kapitalisten för att bedra, betjäla, “utplundra“
honom. Marx — inte bara den av honom skymfligt
smädade Proudhon! — förklarar att viss — icke
all — egendom varit och är stöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
