Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - VII. Sagorna om Oden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det gamla Asgård, och blef glad att få höra något ifrån
sitt folks hemland. Det säges, att han till och med en gång
besökt det. Han skänkte nu åt Asa-sköldmön ett stort stycke
land, som låg vid sjön Lögaren, hvilken nn kallas Mälaren.
Sagan säger alt hon gift sig med en Jätte och förvandlat sina
åtta söner till oxar, för att plöja sitt land med dem. Hon
satte då plogen så hårdt i jorden, alt hela landet lossnade
och bortfördes till hafvet, der det blef den ö som kallas
See-land. Denna ö bebyggdes och hon bodde der. Odens son
Sköld, fick henne sedan till hustru. Deras efterkommande
erhöllo namn af Sköldungar.
Men Oden begaf sig till det land vid Mälaren, som
Gefion utbytt. Hans folk följde honom. Med sitt förträffliga
skepp Skidbladner seglade han öfver Östersjön som då hette
Eystra-Salt, och in i Mälaren. Gylfe emot log honom med
vördnad, emedan han erkände Odens högre visdom och
Asar-nes öfverlägsenhet. Han tillät dem att här nedslå sina
bopålar. Då utvalde Oden vid en vik af den vackra insjön
Mälaren en plats till stad. Ett tempel uppfördes, och stället
kal-lqdes Sigtuna eller Segergudens Gård, till minne af den stora
Asahöfdingens tåg genom så många obekanta länder och
folkslag, midt under krig och faror, till denna "fristad i den höga
norden. Odens Diar erhöllo äfvenledes goda gårdar, dem han
gaf namn efter gudarnes boningar, ty han lät äfven dem,
likasom han sjelf gjort, antaga gudars namn. Så bodde Thor
i Thrudvang, Heimdall på Himinberg, Njord i Noatun och
Frej i de höga salarna, Upsalir.
Oden liade stora egenskaper. Han ansågs för en af de
yppersta regenter i verlden. Hans folk var honom
troget och tillgifvet, emedan han hade alla de egenskaper,
som vinna menniskors aktning och beundran. Han
uppträdde alltid med ett stort majestät och med mycken prakt.
Hans utseende var värdigt och skönt, så att hans
vänner gladdes af hans åsyn, men fienderna bäfvade för hans
skarpa blick. Då hans män drogo ut i krig, lade han sina
händer uppå deras hufvuden och välsignade dem: derafkände
cU sig modiga och glada till strids, hvilket gjorde, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
