Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XIX. Ragnars söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nnder sina kappor. Preslerne, grefven af Lun* ocli alla de
förnämsta» innan de änna hunnit återkomma från den för*
sta bestörtningen, badade redan i sitt blod, Alla de öfriga,
en stor skara af qvinnor och män, gjordes till fångar, ty ingen
kunde undkomma, emedan kyrkportarna genast blefvo stängda.
Sedan utbredde sig vikingarne i staden, förstärkningar
instörtade från hamnen igenom de öppnade stadsportarna,
besättningen på murarna och alla, som med va[ien i hand
satte sig till motvärn, blefvo nedhuggna. Fruktlöst var
hvarje försök till motstånd, vikingarne inlogo alla poster,
och gjorde sig mästare af staden. Då först upptäckte de sitt
misstag, och förnummo, att den stad de eröfrat icke var Rom.
De stannade någon tid i Luna, och öfverlade om sin
färd. Då kom der, berättas det, en gammal gråhårig man,
som var tiggare, och hade vandrat igenom alla land.
Vikingarne frågade honom, huru långt det var till Rom. Han
visade dem då tvenne par förnötta jernskor, och sade, alt han
slilit ut dem på vägen från den stora staden. Då trodde
vikingarne, att det var alllför långt till Rom, och uppgåfvo
färden. De intogo derefter flera borgar i grannskapet, vunno
rikt byte och återvände hem.
Når Ragnars söner en tid uppehållit sig hemma i sin
borg, utan alt hafva sport något om sin fader, kom dit ett
skepp från England. Det var dryckesgille på borgen, då
Engelsmännen anlände. Ivar Benlös befann sig liggande i
högsätet, Björn Jernsida stod på golfvet och skrapade ett spjut,
men Hvitserk och Sigurd Ormöga spelade bräde.
Engelsmännen framträdde för Ivar, och sade, att de blifvit utskickade
af konung Ella, att förkunna Ragnars söner deras faders död,
ty af hans sista ord hade Eila förstått, hvem han var.
Vid dessa ord slutade Sigurd och Hvitserk spelet, Björn
stödde sig på spjutet, och kramade det så hårdt, att det blef
märke i trädet efter fingrarna. Ivar sporde derefter noga om
alla omständigheter vid Ragnars död, och under berättelsen
skiftade han beständigt färg. När sändemännen berättade
Ragnars uttryck, att grisarne skulle grymta, om de visste ’
hvad den gamle led, skakade Björn spjutet så häftigt, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
