- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
78

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XIX. Ragnars söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brast i tu: Hvitserk kramade en spelbricka så hårdt, att
blodet sprack ut under naglarna, och Sigurd skar sig med en
knif i handen ända intill benet, utan att han märkte det.

Hvitserk ville derefter, att hämnden genast skulle
begynna med att döda Elias utskickade; men Ivar förböd det och
sade, att de skulle fara i fred. Då de berättade för Ella,
huru deras beskickning aflupit, och om brödernas uppförande,
Sade han: ”Antingen hafva vi att frukta för Ivar, eller för
ingen:, för de andra behålla vi nog riket.”

Emellertid, då bröderna höllo råd tillsammans, huru de
skulle hämnas sin fader, ville Ivar icke deruti deltaga. Hari
äfrådde dem ifrån att bekriga Ella; men då de blefvo
förbitt^-rade och icke desto mindre utrustade sina flottor, medföljde
äfven han. Vid framkomsten till England, mötte Ella med
en väldig här sina angripare. Ivar deltog icke i striden,
hvaruti hans bröder blefvo slagna på flykten. Då tog Ivar
afsked af dem och begaf sig till Ella, för att med hononi
förlika saken. Han trädde fram för dpn segrande konungen,
helsade honom vördsamt och sade, att han var kommen för
att hellre emottaga den heder, konungen ville tillstädja
honom, än låta sig och sina män gå till botten, ty han fann,
att han icke var konungen vuxen. Ronungen misstrodde Ivar,
men ville höra hvad han fordrade i böter för sin fader. Ivar
uppgaf då, att han ville hafva så mycket land, som en oxhud
kunde omfatta, och derutanom ville hän uppföra en grundmur.
Det tyckte Ella vara måttligt begärdt, och gaf sitt bifall
der-till, så framt Ivar ville svärja, att aldrig strida emot honom.
Ivar ingick på vilkoret. Derefter utsökte Ivar en stor slätt,
lät utspänna en gammal oxes hud, så att den blef dubbelt
större ån den varit, och sedan skära den i de finaste
remmar. Då dessa fäslades tillsamman, utlades den ofantligt
lån-ga remmen omkring slätten, och inneslöt så stor landsträcka,
att Ivar fick rum att anlägga en stor borg, som kallades
Lundunaborg. Ivar var mycket gifmild, så att han tillvann
sig många vänner. Nu skickade han till sina bröder, och
utfordrade af dem sitt fädernearf i lösören. Derigenom erhöll
han ännu större tillgångar, och med dem tillvann han sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free