Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XXI. Folket under hednatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpmansfartyg och vikingsskepp, som kunde besegras, blef vo
plundrade. Vikingarne förenade sig till och med slutligen i
stora flottor. De eröfrade landskaper och befästade städer i
England, Frankrike, Spanien, Italien, Sicilien och till och
med Grekland. Nordmännens härjningar hade blifvit för
hela christenheten en fasa. Men de djerfva vikingarna, sedan
de tröttnat vid ett sådant lefnadssätt, återvände hem, bosatte
sig på sina fäders gårdar, togo sig hustrur och njöto sitt byte
i ro, ärade af de hemmavarande. Vikingstågen utgjorde
sålunda en skola för hjeltar och äfventyrare, ehuru de voro en
plåga för menskligheten och bibehöllo grymhet och råa seder.
Emedlertid framträdde dock stundom under dem många drag
af ett ädlare tänkesätt och ett mera upphöjdt hjeltemod. Ett
annat slag af krig var det, som utfördes till försvar emot
fiendtliga infall. Landet var indeladt i härader, ett namn
som just påminner om krigets härar. Serskilda lagar
före-skrefvo huru folket borde samlas till strids, då konungarna
så fordrade.
De lagar, som bestämde medborgarnes förhållanden, voro
få och enkla. Den grundsats genomgår dem, att brott kunde
försonas med böter. Mannen var ansvarig och måste böta för
sin hustru och sitt husfolk. Brott emot person, till och med
dråp, ansågos för ringare än brott emot egendom. Att begå
våld medförde ingen vanära, såsom tjufnad gjorde. De
äldsta lagmän, som sägas hafva upptecknat lagarna, Wiger Spa
och Lumber, kunna visserligén hafva sin historiska sanning;
men man kan icke bestämdt utreda på hvilken tid de gjort
sina anteckningar, eller hvad som af dessa är öfrigt i de
yngre lagarna.
De äldsta nordboernas religion, hvilken sednare tiders
forskare sökt alt sammanfatta och framställa under namn af
Asaläran, och hvilken äfven vi efter Eddorna uppgifvit, lefde
visserligen den tiden icke såsom ett slutet helt hvarken hos
folket eller dess prester, offerföreståndarne eller ”visende män,”
som de kallades vid Upsala. Endast enskilda drag, dunkla
berättelser och sällsamma sånger flögo genom folket. Men
raidt ibland deras oklara föreställningar om det högsta väsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>