- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
118

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - V. Olof Skötkonung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På detta tal följde ett stort vapenbrak oeh bifallssorl af
folket. Konungen stod derföre upp och sade, att han ville
låta allt vara såsom bönderna äskade; ty så liade alla
Svenska konungar förr gjort, att de låtit allmogen råda med sig.
Nu stannade böndernas sorl, och höfdingarne trädde afsides
med konungen, jarlen och Thorgny: då freden och giftermålet
uppgjordes. Jarlen skulle på konungens vägnar afsluta allt
med Olof Haraldsson.

Det afgjordes, att konungarna skulle mötas om
sommaren i Konghäll, och bröllopet då firas. Emellertid skickade
prinsessan till sin trolofvade en silkesmantel, som hon rikt
sömmat med guld, och ett par strumpeband af silke.

Men Olof Skötkonung var inom sig förbittrad öfver det
förödmjukande uppträdet på Upsala ting. Isynnerhet kränkte
det hans stolta sinne, att man gjort ingrepp i hans
liusfader-liga myndighet och rätt att bortgifta sin dotter till hvem han
ville. Han ansåg detta allt såsom stämplingar af Ragvald
jarl. Derföre infann han sig icke om sommaren på mötet,
der Olof Haraldsson länge förgäfves väntade honom. Ingen
dristade fråga honom, hvad han tänkte, tills Ingegerd en dag
påminte honom om Olof Haraldsson. Konungen utbrast då
med vrede: ”Du må veta, Ingegerd, att, ehuru mycken kärlek
du fattat till den digre mannen, skall du aldrig få honom.”

Ingegerd underrättade Ragvald om konungens svar. Olof
Haraldssons sändebud befunno sig just hos Ragvald jarl en
gång, då prinsessan Astrid ditkom på gästabud. Skalden
Sigvater, en af konungens sändemän, blef intagen af
konungadotterns skönhet och vackra egenskaper. Han meddelade
sin herre underrättelsen derom, och föreslog att fria till Astrid
i stället för Ingegerd. Olof Haraldsson var icke missnöjd med
förslaget, som Ragvald jarl också ifrigt gynnade. Äfven Astrid,
då hon hörde, att en konung Jaroslaw från Gardarike med
Olof Skötkonungs samtycke friat till Ingegerd, lyssnade till
anbudet. Hon följde med Ragvald jarl på en resa till
Sarps-borg, Olof Haraldssons gård. Der sågo konungen och hon
hvarandra, och deras bröllop firades, utan att hennes fader
blifvit derom frågad till råds..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free