- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
119

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - V. Olof Skötkonung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid hade Olof Sköikonung lofvat Ingegerd åt
Ja-roslaw, och hon samtyckte, med vilkor, att lion skulle
erhålla ett betydligt jarldöme i Gardarike till bnidgåfva, och att
hon skulle få medföra en man från Sverige, hvilken der
finge njuta samma makt och anseende som här. Då detta blef
bifallet, nämnde hon sin frände Ragvald jarl till följeslagare.

’ ”Annorlunda har jag tänkt löna Ragvald jarl sitt drottsvek,”
sade konungen; ”han har farit bort med min dotter och
lem-nat henne åt den, som han visste vara min största ovän.
Han skall derföre varda hängd.1’ Men Ingegerd påyrkade
löftets helgd, och slutligen fick Ragvald med frid och säkerhet
resa med all sin egendom till Gardarike, der han’blef en
mäktig jarl.

Folket var emellertid missnöjdt med den fortfarande
ofreden. Från Westergötland sände folket en slug man, lagman
Emnnd, att förmå konungen till fred. Denne framställde sitt
tal i sinnrika liknelser, så att konungen först begrep hans
mening sedan han rest. Det var då så långt kommet, att
folket saipmantrådde till ting och tänkte på att afsätta
konungen.

Nu visade konungens rådgifvare, Arnvid Blinde, Thorvid
Stammare och Freyvid Döfve, sin trohet emot konungahuset.
De togo med sig konungens sön Jakob, och begåfvo sig till
tinget. Det lyckades dem der att stilla de missnöjda och
förmå bönderna att bibehålla Olof vid riket. Dock valdes den
unge Jakob till hans medregent. Men bönderna tyckte icke
om det christna namnet; de kallade honom derföre Anund,
till minne af den fordne vördade Ynglinga-konungen.
Sålunda blef Anund Jakob konung.

Olof Skötkonung fann nu, att han icke längre kunde
trotsa sitt folk. Han stämde ett möte med Olof Haraldsstfn
i Konghäll. Med glädje emottog denne sin svärfaders fredliga
sändebud, och inötet hölls i Konghäll 1022. Der försonades
de begge tned hvarandra, och gränsen mellan deras riken
Wef bestämd. Tvenne år derefter afled Olof Skötkonung.

Återblick: Olof Skötkonungs lynne. Han antager
christendomen. Olof Haraldssons infall i Mälaren. Olof Skötkonungs mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free