Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - VII. Anund Jakob och Emund Gammal - VIII. Stenkilska ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Anund ville icke blanda sig uti kriget; men
tillät dock dem, som frivilligt ville följa prinsen, att gå i hans
tjenst. Drottning Astrid höll ting, och förmådde mycket folk
att följa sin son. Hon sjelf följde honom äfven. Vid
ankomsten till Norrige blef Magnus snart antagen till konung,
och inkräktaren måste lemna riket. Konung Magnus antog
sedermera sin frände, den lysande hjelten Harald Hårdråde,
till medregent.
Under denna tid njöt Sverige ett ostördt lugn. Anund
öppnade i sitt rike en tillflykt för alla olyckliga furstar från
grannrikena, men blandade sig icke i deras krig. Han blef
i sitt land så högt älskad, att ingen konung varit det mer.
Han höll rättvisan vid makt, och emedan han mot missgerningsmän
ofta använde ett den tiden brukligt straff, att bränna
deras hus, hlef han kallad Kolbränna. Anund dog 1051.
Hans äldre broder, Emund, efterträdde honom, och
erhöll tillnamnet Gammal, emedan han då redan var till åren.
Om honom vet man föga. Han regerade icke heller länge.
Hans döds-år uppgifves vara 1053. Han var den siste
konungen af gamla konunga-ätten.
Återblick: Knut den stores anspråk. Anunds och Olofs
förbund. Slaget vid Helgeå. Olof måste lemna Norrige. Han flyr till
Gardarike. Hans återkomst och infall i Norrige. Slaget vid
Stiklarstad. Olof blir helgon. Hans son, Magnus, kallas att efterträda
honom. Anunds regering och död. Emund Gammal.
(Sturleson.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
