Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - VIII. Stenkilska ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
fredlig till sinnet. Han hade antagit christendomen, och ville
derföre befordra densamma, men tillät icke alt någon
tvinga-des låta döpa sig. Under hans tid blef ett nytt krig med
Norrige, då en ryktbar höfding, benämnd Håkan, i Sverige
sökte sin tillflykt undan kung Harald Hårdråde. Den Norske
kungen kom med en härsmakt till Westergötland och möttes
af lagman Torvid. Då lagmannen uppställde sitt folk och
uppmuntrade -bönderna att visa sig manliaftiga, satt lian
framför dem till häst; men hästen var bunden vid en i
marken nedslagen påle. När Norska hären uppgaf sitt härskri,
blef hästen skygg och ryckte till, så att pålen lossnade och
slog lagmannen för hufvudet. Han trodde, att det var ett;
Norskt skott och begaf sig hastigt på flykten. Bondehären
höll icke heller länge stånd, så att Norrmännen segrade och
togo Håkan jarls banér. Men Håkan passade i en skog på
tillfälle, öfverföll den, som bar baneret, och återtog detsamma»
Då tågade Norske kungen hem, och kriget slutades.
Sten kil dog 1066. Emedan hans söner, Inge och
Halstan, voro späda, valdes hans jarl, HIkan Röde, till
konung. Men de båda konungasönerne kommo på thronen
efter Håkan Rödes död. Inge den äldre var en ganska stor
och ansenlig man; dertill gift med en ansedd och rik gemål,
som hette Mö, dotter af Tove jarl. Halstan regerade
gemensamt med brödren,-men dog snart. Konung Inge var
serdeles ifrig för christendomens utbredande, och afskaffade
afgudatjensten, hvar han kunde. Deröfver blefvo
hedningarna så förbittrade, att de, på Upsala ting, började skrika emot
konungen och kasta stenar efter honom, så att han måste
fly derifrån. Men på tinget var drottningens broder, Sven,
närvarande. Han steg fram för bönderna, och lofvade att
upprätthålla afguda-offren, om de ville antaga honom till
konung. De gjorde det, en häst framleddes och offrades, och
Sven afföll sålunda från christendomen. Han erhöll då
namnet Blot-Sven (Offer-Syen). Men Inge begaf sig till
Westergötland.
Blot-Sven regerade tre år i Svealand. Men slutligen
samlade Inge, i tysthet, en krigshär och begaf sig åstad. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
