Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - XIII. Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan Birger var borta, dog hans svåger, konung Erik.
Då sammanträdde de förnämsta af Svenska lierrarne, att vålja
konung. Man tvekade långe bland Folkungarna. Slutligen
förmådde den rike hen* Ivar Blå till Gröneborg sina
med-bröder att välja Birger jarls äldste son, Waldemar.
Sålunda kom Folkunga-ätten på thronenu
Då Birger återkom från Finland och förnam detta, blef
han förtörnad. Han hade sjelf velat blifva vald,
sammankallade derföre herrarna och frågade, hvcm som vågat anställa
konunga-valet under hans frånvaro, och huru man kunnat
välja ett barn till konung. Ivar Blå svarade: ”Jag har gjort
det, och valt din son, emedan du är till åren och ej kan
lefva så länge som han. Men om du är missnöjd, så gör
med din son hvad dig lyster; vi kunna väl få oss en annan
konung.” — ”Hvem skolen J då taga?” afbröt jarlen. —
”Under denna min kappa,” svarade Ivar, ”kan jag väl också
skaka fram en konung.” Då teg jarlen och lät det vara som
det var, serdeles som han sjelf i alla fall blef den regerande,
såsom sin sons förmyndare.
De andra Folkungarne voro emellertid afundsjuka på
Birger och tågade emot honom med en krigshär. Den
förnämste bland dem, Junker Carl, var likväl frånvarande. Vid
Herrevadsbro mötte Birger med sin här, Och båda partierna
lågo på hvar sin sida om strömmen. Då sände Birger sin
kansler, biskop Kol i Strengnäs, till de upproriske, med
tillbud af förlikning. Biskopen öfvertalade dem med många
löften att möta jarlen på bron. Men då hufvudmännen infunno
sig, lät jarlen, tvärt mot sina löften, gripa och halshugga
dem (1252). Öfver denAa trolöshet blef biskopen så förtviflad,
att han afsade sig sitt embete, byggde en kyrka, Kplbeck,
på stället, och begaf sig på en pilgrimsfärd till Rom.
Junker Carl, som icke varit med vid tillfallet, fann
derefter för bäst att begifva sig ur riket till Preussen. Han
inrättade sin egendom Sko till kloster och deltog sjelf i ett
korståg mot hedningarna i Litthaueq. Vid ett tillfälle ville
hans stridskamrater, korsriddarne, förmå honom alt rädda sig,
då de deremot gingo döden till mötes. Men han var för stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
