Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 2. Unionstiden - V. Carl Knutsson Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne, och helsade vördnadsfullt gåsom på en hederlig fru. Då
lians tjenare logo häråt, och han blifvit upplyst hvem hon
var, sprang han till i vredesmod, kastade karmen öfverända,
drog henne ur densamma och gaf henne med flatan af sitt
svärd ett par slag, i det han bad henne helsa kung Erik,
att han vore den, som skulle skilja honom från Danmark.’
Genom hans bedrifvande afsattes konungen sedermera i
Danmark. Sålunda afsatt från sina riken, 1439, begaf han sig
med sin Cecilia till Gottland, och lefde der af sjöröfveri.
Danskarne utvalde hertig C hrist offer af Bajern, Eriks
systerson, till hans efterträdare, och denne skref äfven till
Sverige, att han ville emottaga dess krona. Carl, såsom
riksföreståndare, var nu illa ansedd af bönderna, emedan de
misstänkte honom att hafva gynnat Engelbrechts mord, och adeln
förföljde honom med sin vanliga afundsjuka. Han kunde
derföre icke i längden bibehålla sig, helst äfven presterna
be-gynte verka för Christoffer. Carl sjelf gaf der till anledning
genom sitt förslag att fråntaga kyrkan och presterna
åtskilliga af deras privilegier. Då skref biskop Thomas från
Strengnäs, Engelbrechts ocli hans vän, till honom följande vackra
bref: ”När vänner skrifva eller tala sig emellan det som
varder, då bör alfvar framgå och smicker till rygga stå.
Kära Carl, jag tackar dig för vänskap, du hafver mig bevis t till
denna dag. Hvad jag ej förskyllt liafver, det vill jag än
förskylla, och hvad mig brister det hjelpe Gud. Efter jag
finner, att du aktar på mig, vill jag skrifva och råda dig till
det bästa. Jag skref dig sednast till, att man ej skulle
försmå en fattig vän och ej en liten häst, för det att de göra
en liten hjelp, då den är af nöden. Så frälste råttan lejonet
med ringa makt, men god vilja. Du håller dig antingen för
mera än en menniska eller ock för en dödlig menniska. Ej
må det första vara, förty alla de, som det hafva företagit,
äro vordne förtappade. Läsom gamla testamentet och det
nya! Är du en dödlig menniska, då tänk hvar dag, att
verlden år omskiftelig; hon håfver upp och hon kastar ned
hvem hon vill. Säll är den som väl gör!–Jag vill
Lärobok i Fädernesl. Hit t, r 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
