Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 1. Gustaf den förste och hans söner - IX. Gustaf I:s ålderdom - X. Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edra trogna förböner, och när jag lagt mina ögon tillsammans,
så låten mitt stoft hvila i frid!”
Sedan han talat, utsträckte han sina händer och
välsignade för sista gången sitt folk. Då brasto alla i tårar, och
äfven den gamle konungen grät, när han, stödd på sina båda
äldsta söner, lemnade salen.
Kort derefter inskjuknade konungen ånyo. Hans gemål
öfvergaf icke hans sjuksäng. Läkare och biktfader voro äfven
närvarande. Han var då högst ombytlig till sinnet, än hård
och sträng, än vek ända till tårar, än lustig och skämtsam.
Till sina söner sade han: ”menniska som menniska: när
skådespelet är fulländadt, äro vi alla lika.” Han förmanade dem
till enighet. Derefter annammade han nattvarden och gjorde
sin trosbekännelse. De sista dagarna låg han i en dödlik
dvala. Endast presten lutade sig ofta till hans hufvud och
läste för honom tröstande språk ur den Heliga Skrift Sten
Eriksson Lejonhufvud, konungens svåger, sade slutligen till
presten: ”Det är förgäfves allt hvad j talen, ty herren hörer
ej mer.” Dä sade presten till den döende: ”Trori j på
Je-sum Christum och hörer min röst, så gifven oss något tecken
dertill?” Till allas häpnad svarade konungen ett högt ja.
Det var hans sista andedrag. Kloekan var 8 om morgonen
den 29 September 1560.
Återblick: Konung Gustafs barn. Cecilia. Faran af
Ryssland. Riksdagen 1560. Konungens afskedstal. Hans sjukdom. Hans
sista ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
