Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 2. Gustaf Adolf och hans dotter - XIV. Trettioåriga krigets fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hertigens befallning. Svenskarne blefvo der slagne,
ehuru Horn med en ihärdig tapperhet och klokhet försvarade sin
ställning. Hertigen måste med några öfverlefvor af sina
trupper rådda sig med flykten. Horn blef fången. Detta för
Svenskarne förfärliga nederlag skedde den 4 September 1634,
Ehuru mörkt det nu såg ut för Sverige, beslöto
Oxen-stjerna och Svenska regeringen alt icke förlora modet. Nya
anslrångningar skedde Ull härarnes understöd, och Baner
utnämndes till fältherre. Denne återställde de Svenska
vapnens ära. Han besegrade österrikarne vid Dömitz 1635,
Saclisarne i slaget vid WiUstock 1636, och vann flera
fördelar. Då Sachsiska churfursten slutat en serskild fred med
kejsaren och hotade att bryta med Svenskarne, föreföll ett
märkvärdigt samtal emellan Baner ocli churfursten. Den
sed-nare sade, att han ämnade förlägga sina trupper i Baners
qvarter. ”Det är för sent,” sade Baner. ”Den som försöker
den leken, honom bränner jag på fingrarna.” Churfursten
inföll: ”Vill ni bränna mig på fingrarna? Svenskarne må
skynda sig att lemna Tyskland; annars skall jag hjelpa dera
på vägen.” ”Det är möjligt,” svarade Baner. ”Men det lät
annorlunda, när Tilly stod utanför Leipzig. Detta år tacken
för det vi offrat vårt blod ocli vår konung på Saclisens fält.”
Efter många lysande segrar dog Baner 1641. Hans lik
fördes med Svenska krigshären. De kejserlige gjorde då ett
anfall, i tanke att finna soldaterna nedslagna. Men de
samlades kring anförarens bår och svuro förblifva honom värdige,
Derefter störtade de mot fienden och slogo honom.
Efter Baners död emottog Lennart Tor st enson befälet
öfver Svenska härarna i Tyskland. Denne hjelte led under
sin krigstjenst af sjuklighet, så att han flera gånger önskade
återvända hem. Men hans stora egenskaper gjorde honom
omistlig. Hans mest lysande seger var den vid Leipzig 1642,
på samma ställe, der Gustaf Adolf segrat. En Österrikisk hår
blef der i grund slagen. Ett nytt fält för hans krigaresnille
Öppnades oförmodadt. Han erhöll under fälttåget i Tyskland
ett bref från Axel Oxenstjerna och rådel i Stockholm om
Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
