Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Det Lutherska tidehvarfvet
- 2. Gustaf Adolf och hans dotter
- XVI. Utmärkte personer
- XVII. Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nåde skrifter, hvilka innehålla vigtiga saker för Svenska
historien.
Återblick: Gustaf Horn. Johan Baner. Lennart
Torstenson. Carl Gustaf Wrangel. Hans Christoffer Königsmark.
Ludvig De Geer. Per Brahe d. y. Clas Fleming. Johan Skytte.
Johan Adler Salvius. Johannes Rubeckius. Johannes Messenius.
*
XVII. CHRISTINA.
Vid 18 års ålder emottog Christina, 1644, sjelf
regeringen, och gpdkände sina förmyndares förvaltning. Det var
en farlig storhet, hvartill Sverige stigit vid denna tidpunkt.
Christina egde snille, men icke vishet for en sådan ställning.
En drottning af högre bildning, med mera glänsande
egenskaper, har aldrig suttit på en thron. Allt hvad lärdom
hette, alla statskonstens hemligheter kände hon. Ett skarpt
förstånd, en vidsträckt makt, ett frejdadt namn efter en
fader, kanske den ädlaste hjelte som dött för menskligheten,
erfarna rådgifvare, stora fältherrar, allt hade bort bidraga
att göra hennes regering lika lycklig som prisad. Men henne
fattades en egenskap, förutan hvilken ingen menniska, minst
en qvkma, eger värde. Hon. saknade hjertats godhet.
Hennes fåfänga och ärelystnad voro gränslösa och hade förhärdat
hennes hjerta. Hon slösade utan återhåll med rikets
tillgångar, och undersåterne förmådde icke bära de skatter, som
hennes kostsamma lefnadssätt kräfde. Hennes flygtiga
nyc-Her utmärkte ofta gunstlingar; men hon öfvergaf dem lika
hastigt, som hon för dem fattade tycke. Hon var
vårdslös om sitt yttre och nyttjade en drägt nästan till
hälften manlig.
Emot den vise Axel Oxenstjerna, hvars anseende i den
politiska verlden var orubbligt och stort, röjde hon en
småaktig afund. Fältherrarne belönade hon kungligt, men så,
att det skedde på folkets bekostnad. Hon beklagade, att hon
under sin regering icke iick tillfälle att sjelf föra befälet i
något fältslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmlifh/0273.html
