Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - III. Carl XI:s förmyndare-regering och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckte äfven mot höjden. Der kommo Svenskarnes yttersta
högra och Danskarnes yttersta vänstra flygel först i strid.
Svenskarnes anfall anfördes af konangen sjelf, i spetsen för
drabanterna. Första salvan var så skarp, att den bragte
Danskarna i oordning; men de samlade sig snart, och ett Finskt
regimente blef slaget på flykten. Öfverste Nils Bjeike höll
dock stånd med sitt regimente, ehuru nästan alla hans office-
-rare stupade omkring honom, l^onung Carls häst blef
skjuten, men han sprang upp på en annan och samlade till sig
några sqvadroner rytteri, med hvilka han ilade till Bjelkes
undsättning. Sjelf var han främst i spetsen vid anfallen,
som skedde med stor tapperhet, ehuru Svenskarne med sina
små hästar voro sämre beridna än Danskarna. Slutligen
måste den Danska venstra flygeln begifva sig på flykten. En
del af Danskarna, som sökte komma öfver isen, der först
Svenskarna oskadade tågat öfver, omkoiq, emedan isen nu
brast under dem. * Vid den förvirring som uppkom vid detta
tillfälle, anställdte de förföljande Svenskarna ett stort
nederlag. Konungen ansåg sig nu hafva vunnit segern och vände
sig med sitt rytteri till Lund. På vägen erhöll han den
underrättelsen, att hans venstra flygel, tillika med fotfolket, som
jvar svagt af en. inritad sjukdom, blifvit. slagen af de
öfver-lägsna Danskarnes högra flygel. Konungen skyndade då till
stället, der hän fann de sina kämpande med stor tapperhet,
ehuru de lidit mycket. För att kunna öfverse ställningen,
forcerade konungen, sjelf femte, sin häst midt igenom
fienderna till en höjd. Då han såg sitt fotfolk duka under,
störtade han dit med sitt rytteri, som utgjorde nio sqvadroner.
Anfallet var eldigt, och konungen råkade i hvimlet att skilja
sig från de sina och komma emellan tvenne fiendtliga
sqvadroner. Han förlorade dock icke sin besinning, utan
begyn-te att kommendera Danskarna, liksom han varit deras officer.
Han anförde dem då så nära sina Svenskar, att han kunde
förena sig med dessa och rop$: ”Gå på!” Nu blefvo
Dan-rna slagne, så att äfven deras högra flygel måste
begifva sig på flykten. Tre kompagnier Holländska matroser,
hvtt-ka amiral Tromp landsatt, försvarade äg på en kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
