Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 7. Älskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag icke vore öfvertygad, att en kärlek sådan som
min förmår beveka äfven det hårdaste hjerta."
"Jag förstår dig icke, främling," sade hon. “Du
talar så besynnerliga ord, att jag känner mitt inre
rysa dervid. Om du är mitt lifs herre och eger rätt
att befalla öfver mig, o, så drag ditt svärd och
genomborra mitt hjerta! Jag skall dö utan klagan! Men
då du utsträcker din hand efter mig, griper mig en
ångest, förfärligare än dödens."
"Dina ord äro hårda, Naema," sade romaren,
under det de mörka ögonen på en gång blixtrade af
harm och af våldsamt qväfda tårar. "Men säg mig,
flicka, hvarför känner du en sådan fasa för mig?
Säg mig, hvarför hatar du mig?"
"Jag hatar dig icke, ehuru du är en hedning,"
sade hon; "men mitt hjertas innerligaste bön är, att
mina faders Gud måtte frälsa mig utur din hand, ty
en stämma inom mitt bröst säger mig, att du vill mig
illa, att, när du ser uppå mig, något ondt och
förfärligt står mig nära."
Den unga flickan hade samlat hela sin själskraft
för att säga honom sanningen så djup, som hon kände
den. Han stod framför henne, förkrossad af hennes
ord. Stridiga känslor hvälfde sig i hans bröst, och
han tryckte den knutna handen mot sin panna. "Tag
dig tillvara, Naema!" sade han. “Kasta mig icke i
förtviflan! Låt icke furierna få makt med min själ!
Jag kan icke släppa dig. Om du jagar mig i
förderf-vet, måste jag rycka dig med! Måste jag dö i
flamman af min egen känsla, så svär jag vid alla
underjordens makter, att du icke skall öfverlefva mig."
"O, hvem frälsar mig!“ suckade flickan förtviflad.
"Han hotar mig ju! Ack, att mästaren återgaf mig
lifvet, då det skulle blifva så fullt af bedröfvelse.
Om han visste min nöd, kanhända kunde han också
nu frälsa mig!"
“Om hvem talar du?" frågade Flavius. “Tro
icke, att någon makt kan befria dig från mig! Ingen
kan besegra mig, om icke din käiiek vill göra det.
Följ mig! Du får, du kan ej annat."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
