- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
390

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men Sture befallde dem draga sig tillbaka, "hvad är
detta, Gustaf Roos?" frågade han, “hvad ville du
konungen?"

"Jag svär vid Gud och min salighet," sade Roos
med hög och stadig röst, "att i min själ icke den
ringaste tanke uppstått, att komma för nära min
nådige konungs och herres lif. Men när jag såg den
förrädaren Axel Pedersson, kom min blod i jäsning,
ehuru jag ville betvinga mitt sinne."

Konungen, som snart sansade sig, ehuru
misstankarna ännu icke öfvergåfvo honom, befallde nu
alla herrarne, att åter intaga sina platser. "Hvarför
kallar du Axel för en förrädare?" frågade konungen,
som nu tycktes sjelf vilja hålla förhöret.

"Nådige herre och konung!" svarade Roos, "tillåt
honom att först aflägga sitt vittnesmål, så skall jag ock
derefter tala, såsom en ärlig man och trogen undersåte."

"Så tala du, Axel!" sade konungen.

Med darrande och stammande röst framförde
Axel berättelsen om Johan Hästskos försvar för
hertig Johan vid aftonmåltiden hos Per i Porten.

"Hvilka voro närvarande?" frågade konungen.

När Axel uppräknat alla dem, bleknade konung
Erik och sade: "Är nu ock gamle Sigfrid min fiende?
Anders! försvara din fader!"

“Nådige herre!" svarade öfversten med en dyster
uppsyn; "eders majestät tyckes förgäta, att vid det
tillfället, som Axel vittnat om, talade alla emot hertig
Johan och förklarade sin trohet emot eder, såsom sin
laglige herre och konung."

Erik for med handen öfver pannan, liksom han
velat förjaga en mängd fasansfulla tankar. Slutligen
gick han fram till Anders Sigfridsson, tog honom i
handen och sade: "Jag litar på dig, min trogne
fa.lt-öfverste. Svarar du för denne yngling? Han är din
blifvande svåger, tror jag!"

"Med hand och mun, med ära, gods och lif,"
svarade öfversten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free