Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu berättade Anna Reibnitz, huru hennes fader
var en af de riddare, som efter de blodiga krigen
blifvit afskedade, och sedan de blifvit vande vid ett
ströfvande lefnadssätt i Tysklands mest aflägsna
trakter, uppehöllo sig af byte, som de icke alltid på det
rättvisaste och ädlaste sätt förvärfvade. I den dystra
borgen, hvars murar voro gömda bland Riesengebirge
och tycktes utgöra delar af sjelfva fjällmassan, hade
den unga flickan uppväxt hos sin mor, en lidande
och af den vilde riddaren med våld bortförd skönhet,
bevakad af den stränge gemålens bistre följeslagare.
Sällan hade Anna sett sin fader, och då hon såg honom,
hade han endast bemött henne med hårdhet. Också
den olyckliga modern hade för hans skull fattat ett
slags besynnerligt hat emot det oskyldiga barnet, som
sålunda uppväxte lik en lilja ibland törnen. De
röfvar-borgar, der de sista lemningar af näfrättens afskyvärda
kämpar sökt sin tillflykt, voro redan i allmänhet
öfver-allt förstörda. Men dennas afskilda belägenhet hade
spart den till ett rof för en kringirrande svärm af
polska kossacker. En mörk natt ankommo dessa till
borgporten, genomsköto med sina pilar väktaren, innan han
hunnit göra larm, och klättrade derefter in. Snart
uppfylldes allt af mord och brand, borgherren
mördades midt ibland lågorna, som förtärde den del af hans
skatter, som icke genast kunde medföras af de
plundrande. Anna och hennes mor framsläpades,
misshandlades af barbarerna och bortfördes slutligen som fångar.
Modern dog på vägen genom de ödsliga skogarne; den
gråtande dottern, som då var elfva år, släpades vidare
tills de vilde sålde henne åt en flock kringströfvande
tattare. Dessa ville lära henne sina konster ooh förde
henne, under en marknad, till Warsohau. Der måste
den olyckliga dansa för pöbeln och sjunga tyska sånger.
“Om jag nekade att lyda dem,“ berättade hon,
“blef jag med slag och hunger tvingad. Du kan
före-ställa dig, Anna, med h vad sinne jag skulle uppstämma
dels visor,’som jag sjungit tillsammans med min moder,
ooh dels andra på ett underligt språk med sorgliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
