- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
556

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf Brahe.



Aftonen före Michaëlmässodagcn, eller den 29
September 1593, lågo utanför Sveriges hufvudstad, ute
på strömmen utanför det så kallade Danvikslandet,
fyra stora örlogsskepp. Åtskilliga grupper af
Stockholmsbor betraktade från Skeppsbron de majestätiska
hafsslotten, hvilkas höga vimpelkrönta spiror och mörka,
kanonspäckade sidor speglade sig i det klara vattnet.
Svenska, polska och holländska flaggor hängde fredligt
och sakta fläktande från flaggspelen, och vid relingarna
framskymtade hufvuden, betäckta af praktfulla
pelsmössor, af högbefjädrade baretter, af galonerade hattar.
Här och der i tacklet gungade en sjöman i röd eller
randig tröja, och espingarna eller båtarna voro dragna
tätt intill skeppens sidor, för att hvarje ögonblick vara
färdiga att sätta sig i rörelse med dem, som ville stiga
i land eller fara från det ena skeppet till det andra.
Ett par styckeportar nära vid bogen på hvarje fartyg
stodo halföppna och de som voro mycket långsynta,
påstodo att brinnande luntor glimtade derinnanför.

I en af de många folkskockarna på stranden
utmärkte sig en frodig, särdeles kortnäsad gestalt med
ett hvitt förkläde framför sig och en stor blank
köksknif i bältet. Med ett uttryck af på en gång
sjelfförtroende och trots, och derjemte fruktan och
bekymmer, betraktade han skeppen, under det han då och
då yttrade några ord för sig sjelf. “Hm!“ sade han;
“I morgon! — Godt! — Mig qvittar det lika. — Jag
tar mig i alla fall bäst ut, der jag är. — Vi äro de
starkaste. — Det är en ringa makt emot vår. —
Vi låta icke så lätt skrämma oss.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free