Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lakejer, för att skicka dem några ärenden, efter mina
egna icke äro här. Men skynda dig, innan grefve
Gustaf kommer! Du vill säkert icke vara frånvarande
då han och jag helsa god morgon på hvarandra. Och
sanningen att säga, vill jag sjelf icke träffa honom
mellan fyra ögon/4
Den stackars Anna Reibnitz rodnade häftigt öfver
detta prinsessans, som hon tyckte, både obarmhertiga och
lättsinniga skämt, och skyndade att utföra befallningen.
När hon kom tillbaka, fann hon prinsessan redan
klädd med sin vidlyftiga kåpa, och omgifven af fyra
betjenter och en tärna, som kommit till henne från
skeppen, färdig att vandra ut. Kongl. maj:ts sekreterare,
herr Henrik Palmerus, stod äfvenledes derinne med
hatten under armen, och i en prydlig ställning
emot-tagande prinsessans befallningar.
“Se der är hon!“ utropade prinsessan. “Låt nu
se, herr Henrik Palmerus, att ni frimodigt tar reda på
henne! Hon är mycket fallen för att göra konster och
springa undan, när man tycker sig ha henne som bäst.
Farväl, herr Henrik! Farväl du också, Anna! Jag går
väl till drottning Gunhild och säger henne sjelf att
mitt folk redan återkommit, så att jag icke mer
behöfver besvära hennes.“
Herr Palmerus bugade sig med förlägenhet för
den rodnande flickan. Han vred och tummade sin
hatt i alla riktningar, han stammade och hostade och
bugade om igen, och fortfor allt att hålla hatten i
verksamhet. Han hade något som låg honom om
hjertat att säga till adelsjungfrun, men han fann, att
prinsessans elaka gyckel hade förstämt både honom och
henne, så att han inom sig förbannade fröken Annas
lättsinnighet, medan han vördnadsfullt bugade sig för
hennes person.
Anna Reibnitz kände sig äfven sårad af
prinsessans uppförande, och kastade på Palmerus en rätt
missnöjd blick.
Sedan fröken Anna småleepde några ögonblick
betraktat de båda förlägna, vinkade hon åt sin svit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
