Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stadig arm, fört den lilla seglaren undan den
förföljande flottan (hvilken ansågs med fruktan både af
fader Blasius och hans dotter), då den ena kanonkulan
krossade styret och lemnade hela fartyget till pris åt
vågornas och fiendens nycker.
Maria gömde sitt bleknande ansigte i handklädet,
då hon 8åg och hör4e den ena kulan susa på några
få famnars afstånd ifrån sig, och i detsamma kände
en häftig stöt, som tycktes vilja sönderspränga hela
jakten, då den andra träffade den och ryckte styret
ur handen på Nils. Fader Blasius skyndade fram
och omfamnade sin dotter, liksom for att uppmuntra
och trösta henne, medan likväl hans egna kinder voro
fuktade äfven af andra droppar, än dem som blåsten
uppstänkte.
Nils Christerson behöll likväl sin rådighet. “Så
skarpt kunde jag icke tro, att de ville åt oss,“ yttrade
han, i det han reste sin kraftiga gestalt och kastade
en oförskräckt blick på den mäktiga fienden. “Men
nu gäller det lifvet. Sätt ut vår lilla snipa, Thomas!
Och du, Matths, tag årorna.“
Snart var den lilla farkosten ute. Fader Blasius
hoppade skyndsamt uti densamma. Nils, som
visserligen annars icke saknade mod, tycktes likväl knappast
våga räcka sin hand åt Maria och hjelpa henne ned.
Så blek hon också var i denna stund, sväfvade dock
ett flyktigt rosenskimmer öfver hennes kinder, då hon,
vid ynglingens starka arm, nedsteg i båten. Nils
fattade styråran, medan de båda drängarne med några
raska årtag aflägsnade snipan från den småningom
sjunkande jakten.
“Lägg er ner på botten, fader Blasius!“ sade
Nils, “så väger snipan mera jemnt! Och du med,
Maria, ty din röda kjortel kan lätt röja oss ibland
vågorna. Men se der, vid Gud! De sätta ut båtar för
att hem ta in oss! — Nå, nå! Än är icke allt
förlo-radt! Yi vilja försöka att gömma oss bakom
Svanklippan
Härvid kastade han sin rock öfver Blasius och
Maria, hvilka lågo på bottnen af båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
