Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af naturens skönhet uppvakna inom menniskan och
bilda föreningsband emellan hennes inre verld och
den, hvars bilder målas för hennes yttre sinnen. Han
tänkte på det hulda föremålet för en ömhet, hvilken
han v r färdig att besegla med sitt lif, men hvilkens
bestämmelse dock hans blyghet kanske för evigt skulle
qväfva inom hans bröst; han anade väl, att också hon
för honom hyste en känsla, hvilken för honom var
så helig, att han endast på afstånd vågade drömma
om den, liksom om ett bättre lifs skönaste sällhet.
En stilla tår fuktade hans öga.
Men snart blef han uppmärksam på en ovanlig
rörelse emellan de båda holmarna, som lågo framför
honom. Några stora båtar lade ut från de polska
örloggsskeppen och begåfvo sig till lägret, derifrån
äfven åtskilligt buller och skrammel af vapen hördes.
Slutligen syntes skeppsbåtarna åter, men lastade med
polska krigare; de rodde rak,t fram till Köpmansporten.
Nils, som icke kunde veta om detta skedde på
konungens befallning, eller om det var något eget tilltag
af de öfvermodiga främlingarna, öfverlade just
huruvida han borde göra larm eller icke, då han hastigt
kände sina armar bakifrån omfattade och sig sjelf
släpad baklänges utför torntrappan. Då han med full
hals ropade: “till vapen!“ blixtrade en dolk för hans
ögon, och en polsk röst befallde honom tiga. Han
teg äfven, men så snart han blifvit nedsläpad på
gatan och der fick fast fot, ryckte han hastigt lös sin
ena arm, och med ett raskt grepp i motståndarens
strupe, befriade han äfven den andra, men nu kände
han dolkspetsen halka emellan sin sida och arm.
Slutligen fann han dock på den utvägen, att oförmodadt
springa undan några steg, för att få. tillfälle att draga
sitt svärd.
Så snart den blanka klingan blixtrade i hans
hand, drog sig polacken, en gammal krigare, tillbaka
till den hela skara,’ som under hans strid landstigit
och inkommit genom porten. Nils förföljde honom
icke, utan flög till vaktstugan, för att samla sina
kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
