Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utanför fader Blasii hus hade polackama träffat
ett par borgare, som vid bullret kommit ut, och dt*
öfvermodiga hej dukarna höllo just på att som bäst
öfva sina handkrafter på deras ryggar och skuldror,
då Nils med några beväpnade borgare och dalknektar
framstörtade till deras undsättning. En dalkarl, som
såg en polsk officer gifva den ene borgaren ett par
slag, lade genast sin muskedunder till ögat och sträckte
den stolte främligen liflös till marken.
Vid knallen af skottet blef det genast larm i
husen rundtomkring, fönstren fylldes af förskräckta
åskådare, och borgarne tittade ut ur sina husportar.
Äfven fader Blasius kom helt bestört ut i sin port,
åtföljd af sin dotter, som bad och besvor honom att
icke störta sig i "lifsfaran. Nils Christerson blef i
detsamma varse Czarnkowski, «?om sprang upp på Blasii
trappa. I ögonblicket var han, med det väldiga
svärdet högt svingadt i luften, sin fiende i spåren, och
polackens turbanlika mössa, tillika med hans hufvud,
hade säkert legat för Marias fötter, om icke fader
Blasius sjelf kastat sig fram och fått den förbittrade
ynglingen i armen. “Nils! Vill du mörda vår
gästvän ?“ ropade gubben ifrigt, “besinna att han är en
af konungens män: hvad skall det blifva af detta,
när konungen får veta det?“
Den hejdade Nils kastade cn stolt blick efter sin
motståndare och svarade: “Göm honom då derinne,
fader Blasius, ty kommer han ut, han som är
anstiftare till allt detta, så svarar jag icke för hans lif.
Jag skänker honom det nu.“
I detta ögonblick blåste en trumpet på Stortorget
och några herrar till häst framredo i hvimlet. “Gif rum
för konungens ståthållare grefve Erik Brahe!“ ropade
en ryttare, och vid hans rop afstannade striden,
svärden sänktes, och både polackar och svenskar trängde
sig fram för att höra hvad ståthållaren hade att säga.
Med skarpa ord och stränga hotelser befallde
han att vapnen skulle nedläggas af båda partierna.
Polackarna fingo befallning att genast återvända till
sitt läger och hålla sig stilla, medan svenskarna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
