Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under flickans enkla, djupt gripande sång hade
ett eget uttryck, liksom af hemlighetsfull smärta,
fram träd t på den vilde krigarens ansigte. Ett drag
af en djup saknad sväfvade öfver hans ögonlock,
och ett par dimmiga tårar tycktes bilda sig i hans
ögonhår.
“Helena!“ sade han slutligen, och uti hans förut
skarpt dånande, klara röst låg nu en djupt bäfvande
\rörelse: dess befallande ton var underbart förvandlad
till en bedjande; det var, som det malmhårda bröstet
varit uppfyldt af en mäktigt försmältande känsla.
“Helena, om du är nara, då jag dör, så sjung den
sångén vid min dödssäng.“
En hemlig rörelse höjde under sången den unga
flickans bröst. Hon upplyftade sitt öga på den höge
herrskaren, hvars hjerta hon ville beveka, och då hon
såg ädlare och ömmare känslor spegla sig i de ädla
dragen, vaknade i hennes innersta en underbar,
bäf-vande glädje. Det var icke glädjen att vara befriad
från en fruktad död; det var icke glädjen att lyckas
i de ädla tonernas konst. Det var den sällsamma
tjusningen af en hemlig aning, som hennes egen själ
icke klart förstod, men som gjorde sjelfva det
ögonblick, då den hotandes klinga sväfvade öfver hennes
hufvud, till ett heligt, ett kärt minne för henne.
Helena reste sig upp efter sången, och då
öfver-sten tilltalade henne med de bedjande orden, brast
hon uti en häftig gråt. Den tanken, att också han
kunde vara hotad af döden, slog genomträngande som
ett skarpt klockljud igenom hennes till de mildaste
rörelser stämda bröst. Hon förmådde endast räcka
sin hand åt honom med ett uttryck, som tillkännagaf
att hon ville lyda honom, men med smärta.
Då tog han den späda gestalten och satte henne
åter på sitt knä. Han öppnade det dyrbara skrinet,
och hans skälfvande hand fattade papperen, som han
förut genombläddrat. Ännu en gång hvilade hans
blick betydelsefullt på dem, derefter kastade han dem
i den fladdrande spiselélden. Sedan framtog han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
