Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA WRKDE.
✓
ömhet, den ädla känsla, som frambröt ur hans slutna
bröst i högtidliga ögonblick, och som omfattade henne
med glödande värme, tände, djupt i hennes inre, en
motsvarande känsla, hvars mäktiga eld
genomströmmade henne liksom med ett nytt lif i en etherisk luft.
Det var ’en stormig, kolmörk afton, åtta dagar
efter öfverstens ankomst till prestgården. Den lifliga
brasan spridde sitt fladdrande sken öfver stugan.
Öfversten satt med hufvudet lutadt emot handen och
betraktade de muntra lågorna, hvilka liksom gladdes
åt den flyktiga stunden af sin tillvarelse.
Kyrkoherden satt på en trefot mi dt emot honom och
begagnade eldskenet till sitt käraste göromål, läsningen
i sin grekiska bok. De båda fruntimren voro inne i
sitt rum.
Hastigt vände sig öfversten till den gamle.
“Jag har länge tänkt att fråga eder, vördige fader
Hattulanius,“ sade han, “genom hvilka omständigheter
den unga adelsjungfrun befinner sig i edert hus.
Efter vi nu äro ensamme, så ber jag eder begagna
tillfallet att berätta mig det.“
“Ack! stränge herre och riddare och faltöfverste
eller general!“ började presten, under det han
skyndsamt tillslöt boken, att med en suck lätta sitt länge
talträngda sinne. “Jag ber om ursäkt, att jag icke
känner eder äretitel och edert namn ..
“Kalla mig helt enkelt öfverste!“ afbröt honom
hans gäst, “namnet kan vara likgiltigt, emedan I
här aldrig förstån det eller kunnen uttala det. Men
till saken.“
“Stränge herr öfverste!“ återtog presten, med en
ny suck öfver det förlorade hoppet att se sin
nyfikenhet tillfredsställd. “Det är en sorglig händelse. Att
eders herrlighet har något ifrån sin sida att förebrå
den eljest hos oss så vördade och älskade salig
enke-frun på Anjala.. “
“Grå förbi det som ni icke känner, herr
predikant !“ afbröt öfversten.
“Eders stränga nåde värdigas öfverse med sin
tjenares fåvitsko!“ bad kyrkoherden, helt förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
