Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den blick, som ljunga t emot honom ur öfvérstens
kolsvarta ögon. “Jag vill, om Gud vill, summariter
framställa förhållandet, efter det tungomåls gåfva, som
mig gifven är. Den ädla enkefru Gertrud, som i sig
sjelf lärer varit af den berömda ätten Ungern von
Sternberg — nådig herre! Jag beder eders nåde af
allt hjerta att vara nådig! Men jag kan icke undgå
att nämna hennes namn — Jag förstår eders nådes
vink och skall genast fortfara! — Hon, besagde
enkefru, bodde på Anjala, här i denna Elimä socken, der
jag, ovärdige Andreas Hattulanius, är pastor och curam
gerens. Hon, säger jag, bodde här, säger jag, allt
sedan högstsalig konung Carl IX förlänade henne med
åtskilliga gårdar i denna Elimä fjerding, för hennes
herres, den tappre herr Henrik Wredes manliga
ger-ning vid Kerkholm, då han undsatte sin konung och
hjelpte honom ur klämman, i ty att han gaf honom
sin häst, så att hans majestät på densamma salverade
sig med sin egen hand och svärd, näst Guds hjelp.
Men den tappre herr Henrik måste jemmerligen låta
sitt lif i sticket under de polniskes blodiga svärd. —
Men jag ser att eders nåde blifver otålig; jag vill
derföre endast i korthet säga: att enkefru Gertrud
är död, och att den uuga jungfru Helena är hos mig
och min gamla hustru. “
Eältöfversten reste sig häftigt ifrån stolen, men
han förjagade sin otålighet med ett leende och sade
helt mild, för att icke ytterligare förbrylla den
bäf-vande berättaren: “Allt detta visste jag ju förut,
vördige fader Andreas! men hvarfore kom Helena just
till ert hus, det var det jag ville veta.“
“Stränga hans nåd !u återtog kyrkoherden. “Jag
var den saliga enkefruns biktfader, och då hon dog,
och gården brändes, och sonen omkom, togo vi dottren
till oss, intilldess vi hinna få veta konungens nådiga
vilja i detta ärendet. Jag skref till hans majestät
redan i våras, men vi hafva ingenting hört till svar.
Kanhända har den oskyldiga slägten fiender...“
Han förstummades hastigt för Öfverstens ögonkast,
men återtog snart sitt mod och tilläde, med ett eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
