Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick liksom bestört. Hans stora, blå ögon
fastades forskande men vänligt på henne, derefter fattade
han med lätt artighet och ädelt behag hennes hand,
i det han kastade en blick tillbaka på öfversten. “Hvem
är denna unga jungfru?“ frågade han. “Ni nämnde
icke, att vi skulle träffa en så skön värdinna hos er,
öfverste De la Chapelle!“
“Nådigaste herre!“ svarade öfversten; “det är
den unga jungfru Helena Wrede, den sista af sin
slägt. Hon lefver här hos den fromme kyrkoherden,
tills Anjala hinner blifva ånyo upp bygd t. “
Helena, som med häpen aning, bemärkte den
vördnad, hvarmed öfversten bemötte den främmande gästen,
gjorde för honom en djup bugning, i det hon, blygt
rodnande, ville draga sin hand tillbaka ur hans.
Men han qvarhöll, sakta tryckande, de mjuka
fiickfingrame emellan sina egna, och återtog: “Jag
ser eder med nöje, unga jungfru Helena Wrede. En
ädel och storsinnad mans blod rinner i edra ådror.
Jag är skyldig att sörja för eder framtid, och emedan
jag sjelf vill åtaga mig denna omsorg, har jag gifvit
eder moders förläningar åt en annan, en tapper och
väl förtjent man. Gör er fardig att i morgon följa mig
till Sverige, till min moders hof i Nyköping, der jag
beslutadt att ni skall vistas. Ni skall under resan finna
ett behagligt sällskap i jungfru Margareta
Abrahams-dotter, som jemte sin fader nu följer med mig öfver
till Sverige. “
Öfversten rodnade nästan lika högt som Helena;
men han sansade sig snart och sade: “Eders majestät
värdes tillåta mig en bön! Jag har af eders nåde
blifvit hugnad med förläningar och en ynnest, vida
mera värdig eders majestäts ädelmod, än mina
önskningar eller förtjenster. Men i min lycka skall dock
alltid fattas ett, om icke eders majestät kröner måttet
af sina välgemingar med gåfvan af denna unga
jungfrus hand. Värdes tillåta mig, eders majestät, att
förklara, att hon redan förut skänkt mig sitt hjerta . .
Öfver konungens ädla drag sväfvade ett
utrycks-fullt leeude. Han upplyfte, tankfull, den. darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
