Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag måste gå, min älskade!“ hyiskade åter den
dröjande krigaren. ‘‘Ack, i morgon endast en afskedskyss!
I afton är denna den sista! Jag måste skynda, innan
konungen saknar mig! Sof sött, min trogna brud!“
Han reste sig med försakande smärta; ett djupt
uttryck af öm saknad sväfvade i hans röst, då han
ännu en gång hviskade: “Sof sött!“
Sedan han svept sin egen kappa omkring sin
brud, lemnade han henne ensam och skyndade till
gården, der han skulle ligga i sitt förra rum, den
stora stugan jemte konungens öfriga officerare.
Yid gården stodo några af konungens män på
vakt, båda utanför sjelfva det egentliga boningshuset
och en liten, af mor Sara utröjd fateburskammare,
der holländaren och hans dotter lågo; men ned till
pörtet, som inneslöt det dyrbaraste för hans hjerta,
skickade öfversten en af sina egna ryttare att posta.
Sedan han derefter undersökt alla vakter och
funnit dem i ordning, inträdde han i stugan.
Konungen hade redan gått till sängs i det inre
rummet, der hans trenne kammarjunkare äfven hade
sin bädd på golfvot. Öfversten kastade sig tigande
på sin fältsäng, sedan han ett ögonblick betraktat de
öfriga officerarne, hvilka alla slumrade på bäddar
på golfvet, fullt klädde, med sina väijor nära till
hands bredvid sig, liksom de ännu varit alltför nära
krigets skådeplats, för att aflägga dess vanor.
Det var midnatt och månskenet upphörde, så att
allt mörkare skuggor hvilade öfver de slumrande
kri-garne. Då öppnades sakta dörren från konungens rum.
Öfverste De la Chapelle, hvars upprörda känslor ännu
höllo honom vaken, reste sig till hälften på sin bädd,
men nedlade sig ånyo, då han såg att det endast var
en af konungens pagar, som helt tyst och lättfotad
gick igenom stugan, åtföljd af den svarta pudeln.
Konungen vaknade vid första gryningen och gaf
genast befallning om skyndsam afresa. Hans pager
tillrustade med snabbhet alla reseförnödenheterna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
