Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplyste officerens gestalt, toll kappan af hans axlar
och den rika prakt, hvarmed han var smyckad,
liknade ett lysande offers prydnad; ty ynglingens sköna
drag voro bleka, som om döden lagt sin hand på
hans hjerta. Men i hans stora, klara ögon, som han
matt upplyfte emot Helena, speglade sig ett uttryck,
liksom hade hela hans lif flytt ifrån hans hjerta och
legat i hans blick. Med en ovilkorlig rörelse sänkte
han sig på ett knä.
En fin rodnad sväfvade öfver den bleka Helenas
drag; hon drog den hvita handsken af sin högra hand,
ett par dyrbara ringar glittrade på hennes finger, —
den ena var hennes vigselring, — och räckte handen
åt den knäböjande, för att uppresa honom.
Men han förde den sköna handen till sina läppar,
kysste den tvänne gånger, och tryckte den derefter
ömt till sitt hjerta.
Med en orolig känsla af ångest ville Helena draga
sin hand sakta tillbaka. Då böjde ynglingen för tredje
gången sin mun emot den, och hans läppar rörde
sakta den glittrande vigselringens ädla stenar. I
detsamma flög liksom en blixtlik ryckning genom hans
väsende, han släppte handen och stod i ett ögonblick
upprätt.
“Min faders maka!“ sade ynglingen med matt
stämma. “O, min mor!“
Den femtonåriga modrens jungfruliga kinder
öfver-götos af glödande rodnad. Hennes knän vacklade,
och hastigt bortblåstes åter, liksom af en kall
döds-flägt, den höga rodnaden, så att hon blef lika blek
som hennes tjuguåriga son. Ynglingen fattade ånyo
hennes hand, men pagen slog sin arm om hennes lif,
skiljde deras händer och bar henne uppför trappan.
Ännu en gång såg hon sig om efter ynglingen;
men pagen öppnade kammardörren, kysste henne,
bugade sig för den bestörta Ebba, och återvände till
trappan, der den unge De la Chapelle stod qvar och
stirrade ut i det klara månskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
