Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En söndag föll det enkedrottningen in att besöka
stadskyrkan, i stället för den gudstjenst hennes
predikanter eljest höllo i kapellet på slottet.
Åtföljd af sina hofjungfrur, begaf hon sig till
fots till staden. An, utmed hvilken damerna
vandrade, — äfven om det skulle varit längre väg, hade
hennes majestät visserligen icke bestått sig hästar —
var tillfrusen, och på den spegelklara ytan nedanför
qvarndammen svängde sig några skridskoåkare. Deras
antal utgjordes af några unga officerare och hofherrar.
Enkedrottningens skarpa ögon igenkände åtskilliga
ibland dem; men hon beslöt, innan hon strängt
bestraffade detta ohelgande af sabbaten, att höra ora
hennes tärnor igenkände dem.
Med en uppsyn, i hvilken ett par veckors öfning
redan lärt Helena att känna den hotande farans
förebud, vände sig drottningen till denna sin tärna
och sade: “Min bästa fru De la Chapelle! Känner ni
igen den der unga herrn i ljusblå rocken? Är det
en af konungens kammarsvenuer, eller huru? Och den
der unga officeren? Ni känner honom säkerligen,
fru De la Chapelle ?“
Helena rodnade, medan hennes öga alltför väl
igenkände den bleke ynglingen, som, utan att ana
hvilka åskådarinnor han hade, med sin naturliga
vighet och det medfödda behag, som var honom eget,
visade sin vackra gestalt i en rad af skönt
omvex-lande ställningar; men hon kunde icke yttra något
enda ord.
Drottningen fortfor: “Det är den unge Gabriel
De la Chapelle. Men ni är väl icke så angelägen att
vidkännas en sådan anhörig, som på sjelfva söndagen
öfverlemnar sig åt ett så verdsligt och fåfängligt nöje,
i stället för att gå i Herrans hus.“ •
“Eders majestät värdigas tillåta mig anmärka,“
inföll Helena med ifrig ångest, “att det ännu icke har
ringt samman. Gudstjensten är ännu icke börjad, och
det är ju en vanlig sed att ungdomen begagnar sig
af akridakoförct, så snart tillfälle erbjuder sig\“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
