Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandring blir det mig; det är, som skulle jag gå till
döden."
Hon sköt Ebba tillbaka ur sin famn, öppnade sitt
juvelskrin och tog der ur sina dyrbaraste smycken.
Hon vägde sitt präktiga halsband, med en ängslig blick,
i handen, kysste de glänsande ädelstename, och lade
det derefter till de andra dyrbarheterna i en pung.
Hon lemnade hastigt rummet, och ryttaren följde
henne bort till en aflägsen gata vid stranden, der hon
ingick i ett litet hus af dystert utseende.
Helena inträdde genom en låg förstuga, der hon
lemnade sin handfaste följeslagare i ett rum, hvarest
hon möttes af en besynnerlig, blåaktig rök. En hemsk
känsla, en slags fruktan liksom för trolleri intog henne.
Hon bäfvade ett steg tillbaka, men snart hade hon
åter samlat sin beslutsamhet och trädde fram till en
ålderstigen gestalt, som, klädd i holländsk drägt, rökte
tobak. Helena hade förr aldrig sett denna sällsamma
njutning, och föll i den djupaste förundran att se en
man äta eld och rök, och hennes hemska känsla
liksom af afgrundsmakters närvaro ökades deraf.
Den holländske köpmannen tog pipan ur munnen,
betraktade några ögonblick vänligt den sköna damen
och sade: “Om jag ser rätt, är det vår vackra
reskamrat från Anjala, som jag så oförmodadt får se hos
mig. Hvad kan föra er hit, fru De la Chapelle ?“
Helena hemtade långsamt andan, derefter började
hon med instinktlik artighet: “Just minnet af er
godhet under vår resa, myn heer, och eder älskvärda
dotters artighet, gifva mig mod att vända mig till er.
Jag hoppas att hafva vunnit Margarethas vänskap,
och vågar derföre vända mig till hennes far.“
“Mycket välkommen, unga fru!“ sade köpmannen.
“Men hvari kan jag vara eder till tjenst?"
“Hvar befinuer sig Margaretha nu för tiden, och
huru mår hon?“ inföll Helena.
“Ah, min Margaretha är i Liffland igen,“ svarade
köpmannen och betraktade Helena med hemlighetsfulla,
betydelsefullt forskande blickar. "Hon torde väl ändå
komina hit till jul. Ja, ja! Hon måste redan vara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
