Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hm!“ sade holländaren. “Min Margaretha kommer
inte gerna i en belägenhet, der hon icke vet att reda
och hjelpa sig sjelf. Hon är en rådig och klok flicka,
det kan jag säga till hennes beröm.4*
“Hon är lycklig att vara det genom sin fars
lärdomar och uppfostran,“ yttrade Helena ifrigt. “Men
se här, herr Abraham, äro icke dessa smycken värda
stora summor ?“
Hon framräckte pungen, hvilken köpmannen med
noggrannhet undersökte, i det han betraktade hvarje
smycke särskildt och derefter vägde alla tillsammans
i handen, utan att låtsa varseblifva Helenas otålighet,
under väntan att han skulle sluta undersökningen.
Slutligen utbrast hon: “Säg mig, bästa herr
Abraham, huru mycket penningar ni kan lemna mig,
om jag låter er behålla alla dessa smycken, till dess
ni far penuingarne tillbaka ?“
“Så, så!“ sade holländaren räknande; “tre —
fyra — åh ja — fem, låt se — fyra dertill— gör
nie. — Det vore för mycket — räntan deijemte. —
Kommer an på tiden. Huru snart kan ni betala
penningarna tillbaka, fru De la Chapelle ?“
“Det vet jag icke,“ svarade hon; “min man får
bestyra derom, när han kommer. “
“Så?“ sade holländaren småleende; “han får veta
af saken? Han får till och med ha sin hand med i
spelet? Affären blir då svårare. Men lika godt. Nog
skulle jag kunna lemna ett eller par hundra
rose-noblar på dessa ädelstenar.“
“Mera, mera, herr Abraham!“ utropade hon ifrigt.
“Kanske trehundra!“ sade han. “Men jag eger
icke mera inne.“
“Det räcker icke!“ utbrast hon. “Mera måste
jag hafva. Äro dessa stenar icke af större värde?
Man har sagt mig att de äro ovärderliga.“
“Ovärderliga!“ inföll holländaren stött; “iutet på
jorden är ovärderligt, min fru! Ingenting finnes på joiden,
som icke kan uppvägas eller betala3 med penningar.“
“Mera behöfver jag, herr Abraham!“ återtog Helena;
“ni måste se efter, om ni icke har mer! Säkert har ni det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
