Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mera?“ sade han. “Nå, huru raycket mera då?“
“Tusen, och ändå mer!“ utropade hon.
“Tusen! Det är for myckct, mycket för mycket!“
sade holländaren betänksamt.
“Nej, nej! Mer än tusen måste jag hafva!“
“Nå, nå! Jag lemnar er tolfhundra; men ingen
fyrk mera!“
“Eemtonhundra måste ni lemna, bästa herr
Abraham !“ sade hon, följande sin instinkt att misstro hans
anbud.
“Nå, till och med det, för er skull!“ sade han
slutligen. “Jag ger femtonhundra i purt och
full-vigtigt guldmynt. Eemtonhundra! — ja, hvad gör
man icke för att hjelpa en vän?“
Han begynte räkna. Med ångest — man skulle
trott Helena vara den girigaste varelse på jorden —
följde hennes blick hans räknande fingrar, och hon
kunde knappt andas af oro, innan hon, med bördan
af sitt guldmynt, kom ut ifrån honom.
I en kammare med utsigt öfver ån till
Nyköpings slott vandrade den unge De la Chapelle af och
an på golfvet med en luta i handen, gripande allt
emellanåt några vilda, afbrutna ackorder på
instrumentet. Det tycktes som ville han med tonernas
trollkraft iorsöka att bemäktiga sig några af sina
stormande känslor och förena och lugna dem. Men
att det var förgäfves, röjde hans ögon, som, ehuru
djupt insjunkna i det bleka ansigtet, framgnistrade
såsom vulkaniska lågor öfver ett snöfält. En dyster
förtviflan hvilade öfver de sammandragna ögonbrynen,
men kring den eljest så vackra munnen sväfvade ett
hånfullt löje, ett rysligt spe.
Han kastade hastigt lutan ifrån sig och såg sig
omkring i rummet, liksom han sökt något. Han blef
då varse, att dörren stod halföppen, och att utanför
densamma stod en frun timmersgestalt, som betraktade
honom. Han igenkände genast Helena, och satte vid
hennes åsyn händerna för sitt ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
