Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gud beskärme den, som nu är ute på
färdvägar !“ suckade den fromme kyrkoherden.
“I sådant ulfva- och tjufvaväder är visst hvarje
hederlig menniska hemma i sitt hus!“ sade Sara.
“Är-någon nu ute, är han icke stadd på gcda vägar.“
“Säg icke så, hustru!“ sade kyrkoherden.
“Försynda dig icke .. ‘
Han af bröts af ett par hårda slag på dörren.
Sara ryste och kastade sig öfver sin mans arm,
som han utsträckte för att resa sig upp. “Sitt stilla,
för Guds skull, käre Andreas!“ ropade hon. “Det är
elaka menniskor!“
“Du sade så också, då öfversten kom till oss i
höstas!“ invände kyrkoherden.
“Ja, ja!“ svarade Sara. “Hwd godt det blef af
den gästen, det må Gud veta!“
“Qvinna!“ sade kyrkoherden, “styr din tunga,
att du icke störtar oss i olycka!“
Med dessa ord gick han till dörren och
öppnade den.
Den välbekante kammartjenaren Robert inträdde,
och helsade från öfversten sjelf, hvilken också i
detsamma steg af sin häst och befallde sitt folk intaga
de gamla qvarteren.
Kyrkoherden emottog sin gäst med den hjertligaste
glädje, frågade honom oupphörligt efter än det ena an
det andra, som rörde hans unga fru, utan att betänka,
att öfversten icke sett henne senare än han sjelf.
Med en för honom ovanlig nedlåtenhet och
välvilja, skakade öfversten den gamles hand och tycktes
mod en egen känsla af välbehag återse den torftiga
boning, der han första gången såg sin unga maka.
Han såg sig omkring i den låga stugan och sade, i
det han räckte handen åt Sara: “Vill ni nu också
låta mig få vara er gäst, kära mor, så skall jag icke
så länge besvära er, som sist. Jag reser i morgon
bittida igen. Jag har ingen ro, innan jag återfår min
unga brud. Jag har som hastigast varit på Anjala,
och tillsagt att allt skall vara i ordning till vår
hemkomst på nyåret, men jag gaf mig icke tid att dröja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
