Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der. Jag ville hellre ännu en gång tillbringa natten
hos eder, vördige fader Andreas och jrior Sara.“
“Mycket välkommen, strängast? hans nåd!“
yttrade gumman med den hjertligaste fryntlighet. “Det
är en stor heder för vårt ringa hus! Gud välsigne
hans nåd, som vill hålla till godo!“
Aftonmåltiden var snart tillagad. Den gamla Sara
frågade om öfversten "ville ligga i sin vanliga säng,
eller om hon skulle bädda åt honom i stora paulunen
i den lilla kammaren. En lätt rodnad fläktade öfver
krigarens drag, då han önskade det sednare.
TJnder det gumman stökade allt i ordning, lät
öfversten hemta en flaska vin, hvilken han inbjöd
kyrkoherden att tömma med sig. För hvarje bägare
blef kyrkoherden alltmera språksam, och slutligen kom
han fram med sin hustrus vidskepliga spådomar, att
det aldrig skulle gå väl, emedan det var kallt stål
emellan brud och brudgum vid vigseln.
Öfversten som icke var så rädd för det kalla
stålet, smålog och sade: “Jag känner min Helenas
ömma hjerta, och om hon icke blir lycklig, skall det
vara mitt fel!“
“Ja, ja!“ biföll kyrkoherden. “Hon är en rar
qvinna! För hastig är hon i allt, men hon har ett så
hjertans godt hjerta, alldeles som hans herradöme
värdigas yttra *ig.“
Sara kom i detsamma in i kammaren. Hon
måste äfven smaka på en bägare vin.
Sedan hon, med en djup nigning, druckit hans
stränga nådes skål,t bad hon ödmjukeligen: “att hans
nåde ville befria henne från ett stort bekymmer, som
bestod i ett litet skrin.“
“Nå, hvad kan det vara?“ frågade öfversten
småleende.
“Ack, hans nåde!“ utropade hon. “Jag är ganska
bekymrad huru jag skall få det lilla skrinet till sin
egarinna. Den unga, vackra jungfru Margaretha
Cabeliau reste här förbi för ett par dagar sedan, och
låg hos oss öfver natten. Hennes gamle far rest©
med henne. De skulle till Nyköping, sade de, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
