Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då ännu icke — skulle uppföras på den tappre
öfverste De la Chapelles bröllopsdag.
Den lärde magister Sveno Swinewadensis hade i
hemlighet inöfvat sitt märkeliga opus, förstärkt
aktörs-staten med åtskilliga unga hofherrar, och befann sig
just i en stor sal på slottet, färdig att börja det stora
skådespelet, som bar följande titel: “Then Wiborgska
Smällen, en fast ynckelig och tänkvärdig Comaedia,
tliem Svenskom glädelig, them Ryskom veemodig att
beskåda och åhöra, hvaruti föreställes: huru then
mäktige och stridbare Capitenen, Canutus Posse,
besprängde månghund ra tusen Tartarer i yädret
förmedelst en mijna, författadt och i verket ställdt af
Sveno Swinewadensi, Juhlafton åhr 1614, uppå
Ny-köpingz Slott.“
Knappt hade öfverste De la Chapelle hemtat sig
från sin förtjusning och Helena samlat något mera
besinning, förrän samteliga sällskapet inbjöds i
skåde-spelssalen af en hof herre, som- var forklädd till
“Prologus“.
Alla skyndade dit med stormande glädje och
nyfikenhet. Helena var glad åt ett sådant tillfälle
att få öfverlägga med sig sjelf, under sken att vara
uppmärksam på skådespelet; hon medföljde derföre
gerna. Öfversten var mindre angelägen. Då
sällskapet vandrade genom en lång gång till Theatrum,
såg han i förbigående den ena af Helenas tjenare
med särdeles betydelsefulla och ängsliga blickar stå
der. “Vänta här!“ hviskade öfversten hastigt åt
honom, i det han gick in i salen.
Helena hade märkt både tjenarens betänkliga
uppsyn och hört sin makes ord. En dyster aning
genomflög henne; och hon tänkte uppå hvad han väl
kunde hafva att berätta. Hon ville förekomma honom,
ty i sjelfva verket hade hon mycket att anförtro sin
man; men hon måste afvakta tillfället dertill.
Så snart sällskapet intagit sina säten och
skådespelet begynte, smög sig öfversten bort. Helena såg
ängsligt efter honom, med en åtbörd, liksom hon velat
hålla honom tillbaka, men han nickade vänligt, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
