Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lugnande henne, lofvade att snart återkomma
och lemnade rummet.
Helena öfverlemnade sig åt sina egna oroliga
tankar, utan att gifva akt på den långtrådiga dramen,
hvars personer uppträdde den ena efter den andra och
h511o långa tal eller sjöngo visor, utan särdeles
af-seende på en nyare tids fordringar af konsten.
Men slutligen uppträdde en yngling, hvars åsyn
jagade blodet ifrån Helenas kinder och hotade att
spränga hennes hjerta.
Det var en smärt, blek gestalt i ridderlig drägt,
med en luta på den pansarklädda armen. Han
framträdde med ä4el värdighet, hans blickar flögo öfver
kretsen, och stannade slutligen på Helena.
Han sjöng:
Der satt på stranden af Kymeno elf
En dödsblek pilgrim och bad.
Ej hörde en annau hans bön än han sjelf.
Ur bristande hjerta han qvad.
»Min ungdom flydde som vinden sin kos
Mitt lugn försmälte som snö.
En röfvare stal min älskade ros:
Mig återstår blott att dö!»
Så qvad han uti deu ensliga natt:
På himlen ett åskmoln drog.
Och stjerna lyste så matt, så matt: —
En blixt den döende slog.
Det låg i sjelfva melodien en djup känsla af
underbar ångest, af en förtviflan, hvars uttryck dock
förmildrades genom de sakta bortdöende ackorder på
lutan, med hvilka sångaren slutade.
De gfenom njutningen af en konstlad musik icke
bortskämde åhörarnes sinnen voro djupt rörda, och
sjelfva författaren, herr Sveno Swinowadensis, var
förtjust i de toner, som gåfvo lif och uttryck åt hans
enfaldiga verser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
