Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanan lika stolt som förut från högsta tornspetsen,
medan, på ett kanonhåll från fästningen, marken utåt
Weichselstranden var öfversådd med döda och sårade
polackar.
Nu böljade för svenskarne en tid af blodigt arbete
i stället for muntra besök. Men deras mod var icke
mindre i striden och under segerfesterna, än förut i
gästabuden och dansen. All förbindelse med staden
var emellertid afbruten, och Cronlood sjelf måste qväfva
sin nyfikenhet att få se den sköna judinnan.
Belägringen utfördes utan både kraft och
skicklighet af polackarne, och upphäfdes plötsligt i februari.
Då Cronlood såg de belägrandes skaror skynda norrut,
anade han att de gingo en svensk armé till mötes.
Hans besättning var alltför fåtalig, för att tillåta honom
att följa de aftågande; men han skyndade att sätta
sig ånyo i förbindelse med staden, för att derifrån
erhålla underättelse om ställningen. Stadens
innevånare hade under belägringen förhållit sig alldeles
stilla, och Cronlood hade derföre också skonat staden,
så att intet hus af densamma blifvit beskjutet, ehuru
de polska trupperna der hade sina qvarter. Så snart
staden blifvit undersökt af Cronloods patruller, och han
vidtagit tjenliga mått och steg for sin säkerhet, gick
han, åtföljd af sin trogne Måns, till superintendenten.
Den gamle jesuiten förmådde icke att helt och
hållet dölja sin förlägenhet, då den svenske
kommendanten inträdde, men han bibehöll icke förlägenheten
länge. Han antog en glädtig ton, lyckönskade
borgherren att hafva ärofullt bibehållit sig under
belägringen, och tackade honom för det han ädelmodigt
skonat staden.
"Staden har intet förbrutit," sade Cronlood, "och
vi, svenske krigare, vända aldrig våra vapen mot
värnlösa."
Sedan herrarne satt sig för att tömma en flaska
vin, frågade Cronlood, hvart den polska
belägrings-hären begifvit sig.
"Jag vet det icke säkert," sade den sluge gubben,
som icke fullkomligt vågade ljuga inför den skarpsynte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
