Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sent på aftonen fördubblade Cronlood vakterna
och visiterade dem sjelf vid midnatten. Han gick,
sedan han öfvertygat sig om, att allt var säkert, ensam
upp i det nordvestra tornrummet. Han öfversåg i det
matta månskenet trakten, så vidt hans ögon förmådde
genomtränga det bleka skimret. På de öde fälten,
hvilka vintern beröfvat all grönska, stodo de aflöfvade
träden, i mörka grupper kringströdda. Snart mpptäckte
borghöfdingens skarpa öga några andra mörka fläckar,
hvilka voro rörliga såsom moln. Pör en krigares
bHck var det lätt att igenkänna trupper, som
verkställde åtskilliga rörelser. Cronlood insåg snart att
rörelserna hade sammanhang Ined hvarandra, och att
det var ett gemensamt mål, som de åsyftade. Det
var ett anfall på borgen, hvilket förehades. Talrika
skaror inryckte i staden och försvunno bland dess hus.
På norra sidan, vid stranden af Weichseln, nalkades
ett par kolonner, hvilka förmodligen voro bestämda
att verkställa en stormning.
Så snart borghöfdingen öfvertygat sig om det
förestående anfallet, skyndade han i egen person till
rummen, der manskapet låg, väckte det helt tyst, och
lät hela besättningen, utan buller, träda i gevär.
Sedan alla svenskarne intagit sina poster,
herr-skade en spänd väntan, en djup tystnad, som räckte
vid pass en half timma. Den afbröts hastigt af ett
skott, lossadt emot posten på norra muren. Den
plötsliga skarpa knallen dånade genom nattens mörker,
och ljudet bröts i en mängd förfarliga echo emot
slottets murar och stadens hus. I detsamma
framstörtade flockar af polackar intill slottsmurarna, mot hvilka
de reste stormstegar.
Men i sajnma ögonblick sprutade också från
val-larne de svensfa kanonernas eld, och deras skrällande
dunder gaf genljud vidt omkring. Stormstegarna, på
hvilka redan några oförvägna polackar uppklättrat,
störtade öfver ända, och luften uppfylldes med vilda
skri af jemmer eller seger.
Polackarnes anfall afslogs af den tappra
garnisonen, och då morgonsolen uppgick svajade den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
