Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag är befalhafvare på Sandomirs slott,“
stammade han. “Jag är Cronlood! "Fören mig till konungen!“
Byttarne uppfyllde hans begäran, och förde den
af sina kroppskrafter nästan öfvergifne hjelten fram
till Carl Gustaf, der han just höll krigsråd med sina
generaler.
Cronlood ansträngde sig för att kunna hålla sig
uppe, medan han för den förvånade konungen och
de församlade generalerna aflade berättelsen om sin
räddning.
I konungens stora ögon blixtrade det, då han
hörde sin höfdings ord. “Min tappre Cronlood!“ sade
han, i det han klappade honom på axeln: “Ni skall
ha en bättre borg, än den, som ni så tappert sprängt
i luften, det lofvar jag er. Nu kan ni behöfva hvila.
Sök den, så godt sig göra låter här i vår bedröfliga
belägenhet. Ett har ni lärt oss alla, och det är vår
vigtigaste lärdom. Ingen fara är för en hjelte så stor,
att det icke med Guds hjelp gifves räddning ur
densamma. Jag har nu fattat mitt beslut, och vet, att
både jag och hela min här skola undkomma ur vår
svåra ställning. Följen mig, tappra kamrater! Yi gå
öfver San, och er tapperhet och Guds hand skall
öppna vägen för oss!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
